Barn som kommer till familjehem bär ofta på upplevelser som satt spår i både kropp och känsloliv. Trauma handlar inte om att barnet är “svårt” – utan om att barnet har gjort allt det kunnat för att överleva. 

Trauma är barnets upplevelse, inte bara händelsen!
För familjehemsplacerade barn är det sällan en enskild situation som skapat otrygghet. Det är hur barnet har upplevt, tolkat och burit sina erfarenheter som avgör vad som blir traumatiskt. 

Familjer behöver stöd – inte perfektion!
När man tar emot ett barn med traumatiska erfarenheter behövs handledning, avlastning, tydlig information och en profession som står nära och lyssnar. Det viktigaste är inte att göra allt ”rätt”, utan att vara trygg, tålmodig och kvar över tid. 

Trygghet läker!
När vuxna är lugna, förutsägbara och tydliga kan barnet börja slappna av. När barnets reaktioner ses som kommunikation – inte problem – öppnas dörrar till förståelse och kontakt. 

Barn läker i relationer!
Barn behöver inte bli “fixade”. De behöver bli hållna, sedda och bemötta av vuxna som stannar kvar, även när det stormar.